Alltså, formatet på den här låten. Att den är så kort att man knappt hinner märka vad som händer innan den är slut, det är en så väldigt bra idé! Det som skulle förmedlas är förmedlat och då sätter man punkt. Bra.
Vi har Sister Rosetta Tharpe att tacka för mycket. När hennes första inspelningar kom ut på 1930-talet älskades hon av sekulära lyssnare och upprörde många kristna eftersom hon sjöng gospel med tydliga influenser från jazz och blues. Det verkar dock inte ha berört henne nämnvärt eftersom hon i årtionden fortsatte som gospelsångerska samtidigt som hon spelade bluesgitarr som om det inte fanns någon morgondag.
SRT fokuserar oftast mer på sväng och rytm än långa, innerliga vibratotoner i sin sångstil. Jag kan inte få för mycket av henne just nu. Jag går ständigt omkring med "music up above my head" och ett fånigt leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar